clean slate.

Det känns liksom som att de dåliga sakerna i livet står med varsin kölapp och bara väntar på att ta sig in. Hinner de bra sakerna ens få någon kölapp, och om de hinner, får de behålla den isåfall eller tränger sig de dåliga sakerna före ändå? Det borde finnas ett slut på allt det här. Men det gör det inte. Inte än. Jag vet att jag har kul ibland också, och jag mår bra till och från, men jag vet alltid att det kommer komma ikapp. Bakhuvudet sover aldrig. Bakhuvudet väntar alltid på fallet. För det kommer komma. Jag kan ju försöka vända det till nyfikenhet istället. Vad kommer hända den här gången? Nu när det känns som att allt som kan hända redan hänt. Det är nästan lite spännande. Jag sätter mig ner och väntar. Rullar tummarna och väntar. Under tiden åker jag ut till mamma på landet och plågar kattungen. Men först väntar polisbesök och annat smått och gott.